Jag och barnen har åkt till Bullerön i Stockholms skärgård. Det är en fantastiskt fin ö och vi hyr ett gulligt hus från 1700-talet tillsammans med en kompis.

Det är underbart att komma ut från stan och bada och njuta av att höra naturen istället för trafiken. Det är ju lite sent på sommaren så inte så mycket fåglar. Men syrsorna spelar så E klagar att hon får ont i huvudet.

Vi njuter av tystnaden och jag får vuxenprata vid brasan med Elisabeth om livets olika möjligheter och utmaningar samtidigt som barnen grillar mash mallows med några nyfunna vänner. 

Jag funderar på om det skulle bli god honung om jag ställer ut kupor på ön som ligger i yttersta havsbandet.  Österut är det bara hav innan Finland och sydost är närmaste grannen Estland. Det växer ljung, blåbär och mycket olika strandväxter som skulle ge en spännande smakblandning.

Men jag bestämmer mig för att det inte vore riktigt snällt mot bina. Det blåser mycket och jag fantiserar om att de ska blåsa bort och inte hitta hem. Bin vill inte gärna flyga över vatten, det förefaller påverka deras navigationsförmåga. För att inte tala om hur bökigt det vore för biodlaren att bära tungt över stockar och bumliga stenar!